På besök i Sala Silvergruvas underjordiska värld

Text: Annika Hipple. Artikelkälla: RealScandinavia.com

Djupt under jorden i Sala Silvergruva börjar min guide, Marcus, plötsligt sjunga. Jag blundar medan psalmens ord genljuder genom gruvsalen som lämpligt nog kallas Ekokammaren. Inte ett ljud hörs förutom den ensamma rösten som studsar mot de höga stenväggarna, 155 meter under ytan. Det är oväntat och fullkomligt magiskt.

Som Sveriges viktigaste silvergruva producerade Sala cirka 450 ton silver och
36 000 ton bly under sin livstid. Gruvan är nu ett historiskt besöksmål som ger en fascinerande inblick i en underjordisk värld och industrin som växte upp runt den. Ekokammaren är en av höjdpunkterna på 155 meter, den djupare av de två nivåerna som kan besökas i gruvan. Den andra är på 60 meter och nås via trappor och gruvorter. (Kombinationsturer som omfattar båda nivåerna erbjuds också.)

När tonerna har klingat bort öppnar jag ögonen till en värld som inte är mycket ljusare än den som funnits bakom mina slutna ögonlock. Mörkret bryts endast av diskret belysning längs väggarna. Marcus berättar att ekot kan vara i hela 22 sekunder.


Vi fortsätter genom grovhuggna, slingrande gruvgångar som plötsligt öppnar sig i katedralliknande utrymmen. Stora delar av 155-metersnivån täcks av en sjö uppkallad efter Drottning Kristina. Den skapades under 1600-talet när ett system av vattenvägar byggdes och pumpar installerades för att möjliggöra gruvdrift på 260-meters djup. Pumpar används fortfarande för att hålla en konstant vattennivå. Under ytan har dykare hittar vagnar, skor, porslin och andra föremål.

Småskalig silverbrytning i Sala började redan under 1100-talet, några kilometer från de nuvarande schakten, men det var i slutet av 1400-talet som gruvarbetet verkligen kom igång. Den maximala produktionen inträffade under 1530- och 40-talet, då nästan 3 500 kilo rent silver utvanns varje år. Kungen vid den tiden, Gustav Vasa, kallade gruvan för rikets skattkammare på grund av den stora mängd silver som producerades – och skatterna som därför betalades till staten!

Efter en serie hemska kollapser under 1600-talet, anlitades tyska gruvingenjörer för att förbättra produktionstekniken och gräva flera imponerande djupa schakt. Ett av dessa schakt, Knektschaktet, är numera utrustat med hissar och ger besökare tillträde till gruvan. Resan från ytan till 155-meters nivå tar ungefär fyra och en halv minuter. När vi lämnade hissen uppmanade Marcus oss att knacka tre gånger på stenväggen för att hälsa Gruvfrun, gruvans legendariska andeväsen. Det är viktigt att hålla Gruvfrun tillfreds genom att följa hennes regler. Bland annat är det förbjudet att svära, vissla eller spotta i hennes domäner.


Nuförtiden består inte gruvan enbart av schakt och tunnlar. Två salar är numera uppvärmda och tillgängliga för speciella evenemang. Marcus visar mig Victoriasalen, döpt efter Kronprinsessan, som invigde den 2008.  Salens fantastiska akustik demonstreras årligen i ett stämningsfullt Luciafirande. Biljetter säljs vanligtvis ut flera månader i förväg.

Gruvans andra uppvärmda utrymme, även den på 155-meters nivå, är bankettsalen och den intilliggande Gruvsviten, som har kallats världens djupaste hotellrum. Gäster som vill uppleva något annorlunda kan boka en övernattning i sviten, som består av två små uppvärmda (18 grader) salar med en dubbelsäng och två fåtöljer och en liten matvrå där kvällsmat och frukost serveras. En enkel toalett finns tillgänglig. Man har också tillgång till duschar och sällskapsrum på Gruvgårdens Vandrarhem ovan jord.

Silverproduktionen på Sala Silvergruva upphörde 1908, även om en ny gruva, Bronäsgruvan, drevs under några decennier på mitten av 1900-talet. Sedan 1962 har det inte förekommit någon silverbrytning i Sala. Gruvans mystik består däremot tack vare dess långa historia, som ekar genom århundradena som bortklingande toner från en sång.